Var söker jag min identitet?
Det har skapats en prestige i att göra fel med flit. Både skapat av människor, men främst frestats till det av den onde tror jag. Att han gjort synd till nått coolt. Man ser det rätt tydligt i vårat samhälle, i vad vi gör och hur vi är mot varandra.
Jag tror att mycket handlar om en identitets-kriser också, och såna har vi nog mer eller mindre hela livet.
Vi är alltså kallade till att vara annorlunda och inte böja oss för vad världen frestar med, utan stå fast vid Herren. Jag i min styrka och mitt förstånd klarar det inte själv, men vi får be Jesus om hjälp, och Han ger den och står trofast vid vår sida genom allt!
På TEJP så predikade Simon Jonsson om just detta (mycket från hans predikan som inspirationen och insikten kommer kan jag ju säga). Han snackade om just detta, att vi är kallade till utanförskap. Till pilgrimer. (Jag hoppas att predikan har/kommer ut på TJEPs hemsida, håll koll!)
Jag tror att mycket handlar om en identitets-kriser också, och såna har vi nog mer eller mindre hela livet.
Vi vet inte vilka vi själva är, så vi vill göra våra namn kända -till nästan vilket pris som helst- för om andra känner till oss så måste det ju betyda att de vet vem jag är? Då måste jag ju vara någon.
Jag ville förut bli beteendevetare hos FBI, och har kollat på en hel del såna FBI-serier.
Jag ville förut bli beteendevetare hos FBI, och har kollat på en hel del såna FBI-serier.
I många fall med bl.a seriemördare så har själva anledningen bakom deras handlande varit att de vill bli ihågkomna, omtalade, vara någon i andras ögon. Och så är det nog i dagens samhälle, vi tror inte att vi är någon förrän nån annan bekräftat det, ger oss bekräftelse på att vi finns och är någon.
Vi söker identitet på alla ställen vi kan hitta, på alla sätt. Vi försöker hitta vår plats i denna världen. Och jag tror att anledningen till att vi misslyckas så brutalt om och om och om igen, är att vi inte är menade för den här världen -inte som den blev efter Syndafallet- utan vi är menade för en evighet efter detta, i Himlen.
Vi söker identitet på alla ställen vi kan hitta, på alla sätt. Vi försöker hitta vår plats i denna världen. Och jag tror att anledningen till att vi misslyckas så brutalt om och om och om igen, är att vi inte är menade för den här världen -inte som den blev efter Syndafallet- utan vi är menade för en evighet efter detta, i Himlen.
Vi är inte menade att söka och slå rot i denna världen och i oss själva. Vi är menade att söka den i Gud och när vi finner den så kommer vår själ vilja följa Jesus, när vi verkligen finner den och säger ja. Och då har vi redan en plats, ett hem, en identitet som Jesus paxat åt dig precis bredvid Honom!
Självklart så behöver vi väl ha ett slags liv här på jorden, ingen tvekan. Men om vi har vår skatt här, allt vi värdesätter här. Så kommer det också vara här i fördärvet som våra hjärtan kommer stanna.
Självklart så behöver vi väl ha ett slags liv här på jorden, ingen tvekan. Men om vi har vår skatt här, allt vi värdesätter här. Så kommer det också vara här i fördärvet som våra hjärtan kommer stanna.
Vi kommer misslyckas ibland. Den onde kommer fresta oss och förleda oss.
Men om vi när vi misslyckats vänder blicken åter mot korset och mot Jesus så kommer vi bli välkomnade tillbaka, om vi igen söker vår identitet i Honom och inte i oss själva eller på jorden. Då blir det fest i Himlen!
Matt. 6:19-21
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Luk. 15:1-7 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: ‘Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.’ Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
Men om vi när vi misslyckats vänder blicken åter mot korset och mot Jesus så kommer vi bli välkomnade tillbaka, om vi igen söker vår identitet i Honom och inte i oss själva eller på jorden. Då blir det fest i Himlen!
Matt. 6:19-21
Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. 20Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 21Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Luk. 15:1-7 Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort en av dem, tänder hon icke då upp ljus och sopar huset och söker noga, till dess hon finner den? Och när hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina väninnor och grannkvinnor och säger: ‘Glädjens med mig, ty jag har funnit den penning som jag hade tappat bort.’ Likaså, säger jag eder, bliver glädje hos Guds änglar över en enda syndare som gör bättring.
Vi är alltså kallade till att vara annorlunda och inte böja oss för vad världen frestar med, utan stå fast vid Herren. Jag i min styrka och mitt förstånd klarar det inte själv, men vi får be Jesus om hjälp, och Han ger den och står trofast vid vår sida genom allt!
På TEJP så predikade Simon Jonsson om just detta (mycket från hans predikan som inspirationen och insikten kommer kan jag ju säga). Han snackade om just detta, att vi är kallade till utanförskap. Till pilgrimer. (Jag hoppas att predikan har/kommer ut på TJEPs hemsida, håll koll!)
Det var en sån predikan som jag själv kan känna att jag nästan blir lite rädd under. För man börjar verkligen fundera på sitt liv, vad är det jag värdesätter? Var har jag mitt hjärta? Under predikningen så var en av mina tankar "hur i hela världen ska jag någonsin klara det!?" Men nu såhär lite i efterhand så kan jag se att den gav mig väldigt mycket. Och jag behöver inte klara det själv -det skulle jag aldrig- men Jesus går med mig och hjälper mig. Det är Hans styrka jag får utav.
Men det är viktigt att vi inte blir bekväma i det heller. Utan att vi fortsätter sträva efter Himlen och inte världen. Sträva efter att lära känna Gud och inte bara mig själv och andra människor.
Följa JESUS och inte strömmen.
Bless.
Men det är viktigt att vi inte blir bekväma i det heller. Utan att vi fortsätter sträva efter Himlen och inte världen. Sträva efter att lära känna Gud och inte bara mig själv och andra människor.
Följa JESUS och inte strömmen.
Bless.
Kommentarer
Trackback
