Bakgrunden är det som vi bygger vem vi är på .
Jag tänker inte nämna några namn, för jag vet inte om det är okej för de personerna. Men i alla fall så mådde jag väldigt dåligt en dag o kväll i början av lägret. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Så jag snackade med en ledare som jag träffat innan och hade förtroende för. Det är sjukt skönt att bara kunna berätta det som tynger en och mötas med öppenhet i det. (Det uppmanar jag verkligen alla ni som känner att det är nått som tynger i er eller att mörkret känns för kompakt inom er.) Vi pratade och bad. Att få komma till Gud med sådana saker som jag både bett för, men också såna saker som jag inte bett för för att jag har skämts. Skämts över att tänka så, skämts över att känna så, när jag innerst inne vetat att det inte stämde. Och inte velat säga högt, för då blir det helt plötsligt verkligt.
D bad även för att jag skulle kunna sova. De senaste tre åren har jag sovit ca.2h/natten -om ens det- de flesta nätter o nu de senaste månaderna har jag fått sömnpiller. Men den natten sov jag av mig själv, de 5-6timmar som var kvar av natten, och jag vaknade utvilad. Jag vet inte när jag vaknade utvilad senast! Fantastiskt!
Det kändes bra, och det gjorde det en bit in på dagen också.
D följde med och pratade med en själavårdare. Något som jag är otroligt tacksam för! Innan dess hade jag även lyckats prata inför en -visserligen mindre- grupp människor, vilket jag varit livrädd för sen typ fyran, och vägrat göra sen sexan! Och jag sa inte bara en sak, utan tre! OCH satte mig i mitten av gruppen och blev profeterad för/om! (Återkommer till det!)
Vi pratade i alla fall med B -själavårdaren- rätt länge, och vi fick be tillsammans. Och det gav mig väldigt väldigt mycket. Mycket mer än vad någon av alla de kuratorer, psykolog och psykoterapeut har gjort tillsammans!
Efter den kvällen kände jag mig ljus inuti. En konstig känsla. Jag visste inte riktigt vem jag var om jag inte mådde dåligt. Var nästan rädd för att må bra, för jag kom inte ihåg vem jag var då. Vem var jag utan mörker inom mig och utan destruktiva tankar? Jag fick lite möta mig själv på nytt den kvällen. Omvärdera det mesta i livet. Och det kändes faktiskt skönt. Jag kände en styrka inför det. Inte från mig själv, utan nått som kom djupare inom mig, som liksom omslöt mig. Guds styrka.
Själv är jag allt för svag för att hålla de destruktiva tankarna borta, själv orkar jag inte med allt det svåra som kommer med livet. MEN det underbara är att jag inte behöver klara det själv. Jag har Jesus med mig. Han älskar mig. Och han kämpar med mig. Han dog för att jag skulle slippa ångesten. Han tog all min smärta med sig upp på korset. Han dog för att jag skulle få må bra. Och om Jesus dog och besegrade döden för att han älskar mig och vill att jag ska må bra, så har jag ingen anledning till att tro att han inte också är med mig i detta.
jag tror på Gud. men jag önskar jag kunde må bra och lita på mig själv. det låter så härligt det du beskriver. jag vill också känna sådär. och ha en sån relation till Honom. jag brukar be när jag mår dåligt, men det känns som jag ber för tröst när ingen annan finns där. jag finer tröst i att be. men jag har aldrig riktigtt känt sådär. som präster och unga ledare beskrivit på konfirmationsläger. eller som du gjorde nyss. jag vill verkligen känna så, hur ska man göra för att bli så tight liksom?.. <3
Du fattar inte hur glad jag blir av att höra att du är öppen för en relation med Jesus! Nått bättre finns liksom inte! Men fattar hur du känner, jag har känt likadant otaligt många gånger, och kan göra det fortfarande ibland. Men tror att det är viktigt att man inser att ens relation med Gud är personlig, som i alla våra relationer. Jag kommer aldrig få en precis likadan relation till Jesus som de ledare som jag träffar, men jag kan få en lika bra på mitt o Guds egna sätt! Det är nått som vi bygger upp tillsammans! :)
Jag vill jättegärna hjälpa dig vidare i din tro så mycket som jag kan om du vill? Om du vill snacka om det nån gång så är det bara att skriva till mig på typ facebook när jag är inne så kan jag logga in på msn! :)
Du är galet älskad Linn, av Gud som går med dig i all evighet och aldrig viker från din sida! <3
JA, JA och JA jag vill jätte gärna att du hjälper mig med tron! <3 jag känner min nästan lite vilsen, i tron alltså. att dom flesta får uppleva den där starka känslan, men inte jag. fast jag vill! det känns tryggt att ha en tro, jag vill göra den starkare, med din hjälp gärna! <3
Förstår hur du känner, jag kan också känna mig vilsen i tron ibland, och har gjort det jättemycket de senaste åren. Men jag tror att jag har hittat min väg med Jesus. Och du kan hitta din också! Jag hjälper dig jättegärna så gott jag kan. Och jag blir helt glad i hjärtat när du säger att du vill stärka din tro! Helt underbart! <3
