thirstofthesoul

Varför kan man undra, och ett varför ska du få.

Det är så lätt att skylla på stress, för lite tid, för många måsten. Vi är experter på ursäkter, helt klart. Men jag ska vara helt ärlig med anledningen.

Jag har känt mig så långt borta från Gud ett tag. Som att något stått i vägen. Jag har gått ner mig i varför jag inte längre känner av Hans närvaro som jag tidigare gjort, varför Han inte talar till mig, varför jag inte känner Hans kärlek och tillgivenhet.

Jag har haft mycket att säga, egentligen. Men jag vill inte att det här ska vara en blogg som jag skriver i för skrivandets skull. Om det inte finns nått hjärta, nån själ eller ande bakom mina inlägg så anser jag dom värdelösa. Om jag inte gör dom helhjärtat med min själ i, vad har de då för värde? Bara tomma ord.

Ikväll var jag på KRIK (checka hemsidan; krik.se, bästa ever, lätt!) i Sörping (numer finns vi ju då på Vikbo också, yeah yeah). I alla fall så var Peter Svensson där o snackade o spelade med oss (ni kan läsa hans blogg på KRIKs hemsida). Han sa många bra saker. Men en sak som träffade mig rätt in i själen var "jag var en innebandyspelare som var kristen, men ingen Kristen innebandyspelare". Det handlar om att leva i ständig kontakt med Gud, inte bara flyta på o veta att han finns där i bakgrunden, utan att släppa in Gud i våra liv. För ärligt talat, vi klarar oss aldrig själva. Jag har de senaste månaderna levt sådär. Jag har varit främst en BFare som är kristen, en innebandy eller kickboxare som är kristen, en kompis som är kristen. Min tro har inte varit främst, min relation till Gud har blivit bakåtpuffad, av mig själv.

Vi har alla fått nåde gåvor, otroliga gåvor och talanger som vi är menade att använda o som Gud gav oss för att de skulle användas. Jag tror att Gud smäller av ett stort leende varje gång han ser nått av sina barn hitta just en av de sakerna som han satt ner i honom/henne för att hon skulle kunna leva ett liv som känns värt att leva.

Men samtidigt, du kan vinna alla guld i världen, men utan Jesus så förlorar man ändå tillslut. Man kan inte fylla det där tomrummet inom sig med pengar, makt, saker eller ens kärlek o vänner. Vad du än gör kommer du alltid ha den där tomheten i bröstet om du inte välkomnar Herren in i ditt liv. (Jag har skrivit om det tidigare, så ni får checka det om ni vill, ska inte gå in mer på det.)

Jag har den senaste tiden försökt vara from, så from som möjligt för att komma närmre Gud igen. Men det är då det går snett. Jag i mig själv tror jag inte kan va from på ett sätt som skulle göra att Gud kommer tillbaka till mig. För han är alltid här. Däremot behöver jag Guds hjälp att leva på ett sådant sätt att jag kan se Honom i mitt liv varje dag, att jag får leva nära honom. Det är inget jag kan åstadkomma själv genom prestationer på det sättet, "försöka behaga Herren". Däremot kan jag leva varje dag som Kristen, följa Jesus, Guds ord och leva i en ständig kontakt med Gud, bjuda in Honom i mitt liv den simplaste vardagen. Det är då man bygger upp relationen, genom alla dessa fortgående gråa dagar.

Mitt huvud har varit så fullt med ont. Jag är tacksam över att lovet snart är här. Jag behöver den tiden med bara mig själv o Gud o bygga upp det vi haft. Den miljön man vistas i varje dag är ett ständigt kaos av svordomar, skitsnack, nedlåtande blickar, egoism, elakhet och utseendefixering. Jag är strängt medveten om att detta kaos påverkar mig dagligen och att jag själv bidrar till kaoset genom att sätta min egen "coolhet" o status framför tron. Men vänner det är ett sånt otroligt misstag. Man förlorar sig själv, den eviga lyckan o livet, samtidigt som man bara vill slita sönder hela sin kropp för att slippa känna ondhet sippra runt i huvudet, för att slippa tomrummet i bröstet, och vetskapen om att man själv orsakat det. Genom att leva mer i denna världen, med dess fel o brister, o med fokuset på sig själv och andras åsikter om en.

Det är bara genom att fästa blicken på Jesus som jag kan bli äkta lycklig, som jag kan känna att mitt liv är värt att leva. Han gav sitt liv för mig. För mig, för dig, för mig, för dig. För att vi skulle kunna leva förevigt o vara med Gud alltid.

Det enda han ber om är att du försöker se allt ur hans perspektiv. Se din egen härlighet, andras härlighet men framför allt Guds härlighet. Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv.

En låttext som betyder mycket för mig kommer här:

"Jag kommer som jag är, har ingenting att dölja.
Du har skapat mig och känner mig så väl.
På vacklande ben, men jag längtar att få följa.
Du styrker mig och leder steg för steg.
Jag vill vara här, i ditt ansiktes ljus.
Låt mig präglas och bli en bild av dig.
Jag vill vara här, i ditt ansiktes ljus.
Reflektera ljuset ifrån dig"