9/11
Jag kollar på filmen United 93. Idag är det 9 år sedan planen kapades. 9 år sen så fruktansvärt många människor fick sätta livet till. Alldeles för tidigt. Alldeles fel.
Det är så fruktansvärt. Farvälen. Och de som inte hann ta farväl.
Alla människor som förlorade sin mamma, pappa, syster, bror, barn eller vän den dagen. Alla människor som gick runt i skräcken och väntan på att höra att det var just deras kära som omkommit. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Världen är så fel. Det blir så tydligt när sånt här händer. Mänskligheten har gått snett. Man säger att sådana saker är omänskligt. Men vet ni vad? Det är människor som gör dessa saker. Det är människor som dödar andra. Det är människor. Så för mig hör inte längre ordet "omänskligt" ihop med alla krig, all terror, allt hat. Det är i högsta grad mänskligt.
Det är där vi har att kämpa. Mot vårt medfödda hat, vår medfödda längtan efter hämnd. Det är hatet, bitterheten och lögnerna som vi låter gro inom oss som blir till sånt här fruktansvärt. Det är mänskligt. Men bara för att det är mänskligt så ska vi inte låta det fortgå. Bara för att det är mänskligt är det inte acceptabelt och verkligen inte rätt.
Det är där vi har att kämpa. Mot vårt medfödda hat, vår medfödda längtan efter hämnd. Det är hatet, bitterheten och lögnerna som vi låter gro inom oss som blir till sånt här fruktansvärt. Det är mänskligt. Men bara för att det är mänskligt så ska vi inte låta det fortgå. Bara för att det är mänskligt är det inte acceptabelt och verkligen inte rätt.
Jag tror att det vi kan göra, var och en är att kämpa emot det hat som kan blossa upp. Kämpa emot viljan att hämnas. Och försöka så mycket vi bara kan, hela tiden. Att visa kärlek och empati mot alla människor vi träffar på. Vare sig vi tycker om dem eller inte.
Jag vet inte vad mer jag ska säga än att allt sånt här som händer i världen, allt människor gör mot varandra i sin egoism eller i sina lögner för sig själva gör mig förtvivlad. Förtvivlad och ledsen.
Jag vet inte vad mer jag ska säga än att allt sånt här som händer i världen, allt människor gör mot varandra i sin egoism eller i sina lögner för sig själva gör mig förtvivlad. Förtvivlad och ledsen.
Jag tror inte heller att den sanna tron, det sanna värdet av livet. Det som är sant, det som kommer härefter, det som är just här just idag och i evighet. En tro som på något sätt skulle mena på att det inte är fel att döda vissa människor, inte fel att hata vissa människor, inte fel att behandla några illa, jag tror inte att en sån tro kan vara sann. Jag köper det inte. Och Jesus säger till mig, dig och oss alla att älska även våra fiender. Älska alla våra medmänniskor och leva ett rent liv fritt från synd, men framför allt ett liv med Honom. Och ett liv med Honom ger dig kärlek och tar bort hatet.

Jag avslutar detta inlägg med ord från Moder Theresa. Nått som vi alla borde läsa och leva efter varje dag.
BLESS
Kommentarer
Trackback