Hjärnan mot själen, vilken lyssnar du till?
Vi har alla både himlen och världen inom oss tror jag.
Vi måste försöka lyssna mer på själen än på huvudet. Det är svårt. Galet svårt.
Kvällen där på så fick jag svaret. Det som jag tror att det handlar om. Det är bildligt talat, inte bokstavligt. Och det handlar om att kunna förbjuda sin hand att slå, sitt öga att se ner på någon här på jorden. Det handlar om att faktiskt kunna offra nått som här på jorden kan tänkas vara viktigt. För att inte hamna i fördärvet.
Himlen i form av Den Helige Ande, det rena och fina, vår själ. Och världen i form av det mörker, orättvisorna, tvisterna och bitterheten i vårt huvud. Våra tankar.
Och vänner, våra tankar krossar själen, sliter i själen. Det är inte rätt.
Vi låter våra tankar som blir till dumma handlingar mot oss själva och andra dra ner själen. Vi låter oss styras mer av dem än av själens känslor, som faktiskt säger till oss när vi gör nått dumt. Vårt samvete. Som säger ifrån.
Vi måste försöka lyssna mer på själen än på huvudet. Det är svårt. Galet svårt.
Men vi får be om hjälp. Vi får be om hjälp!
Jag läste i Bibeln från Jesu bergspredikan tror jag det är, i Markusevangelitet. Jag kommer tyvärr inte på exakta stället just nu, men ska försöka återkomma med det! I alla fall så var det "om ditt öga förleder dig så slit ut det, bättre att leva halvblind genom livet än att ha båda ögonen i behåll och hamna i den eviga elden" (jag har nog inte lyckats skriva exakt som det där, så ha överseende! Tror dock att det var ungefär så..) Jag låg länge och funderade på vad det egentligen betyder. Vadå slita ut ögon och hugga av armar? Jag skrev i alla fall en notis bredvid "Jag fattar inte" och bad sedan om en förklaring på det, för för mig var det helt och hållet oförståeligt.
Jag läste i Bibeln från Jesu bergspredikan tror jag det är, i Markusevangelitet. Jag kommer tyvärr inte på exakta stället just nu, men ska försöka återkomma med det! I alla fall så var det "om ditt öga förleder dig så slit ut det, bättre att leva halvblind genom livet än att ha båda ögonen i behåll och hamna i den eviga elden" (jag har nog inte lyckats skriva exakt som det där, så ha överseende! Tror dock att det var ungefär så..) Jag låg länge och funderade på vad det egentligen betyder. Vadå slita ut ögon och hugga av armar? Jag skrev i alla fall en notis bredvid "Jag fattar inte" och bad sedan om en förklaring på det, för för mig var det helt och hållet oförståeligt.
Kvällen där på så fick jag svaret. Det som jag tror att det handlar om. Det är bildligt talat, inte bokstavligt. Och det handlar om att kunna förbjuda sin hand att slå, sitt öga att se ner på någon här på jorden. Det handlar om att faktiskt kunna offra nått som här på jorden kan tänkas vara viktigt. För att inte hamna i fördärvet.
Hellre komma till Himlen med trycket från jorden att "åååh vågar du inte slå eller!?" Än komma till Helvetet med lyft hand.
Vi har ett val. Vi har våra tankar, tvivlen. Vi har vårt huvud som allt som ofta kan säga till oss själva hur dumma och värdelösa vi är. Hur dåliga vi är. Det är där vi faller. Det är där som vi trampas ner av oss själva.
Men vi har nånting inom oss också som är gott. Jag tror inte att det är en slump att man mår dåligt när man tänker själv att man är värdelös. Depression och ångest är inget konstigt då. För det gör ont inom oss då. Själen smärtas. Själen skadas av de tankarna. Det är själen som får ta smällen i oss själva av vårat självförakt.
Så varför välja att lyssna på huvudet. På världen, som vill dra ner oss. Vi blir lärda att lyssna till våra egna tankar. Följa våra egna tankar. Vi blir lärda att följa världen.
Vi borde istället fokusera på att följa själen. Följa vårat samvete. Be Gud om vägledning i vår själ. Det är då vi bygger upp vår själ.
Och visst kan det göra ont att följa själen. Det gör ont att bygga upp, det gör ont att spika upp det som vi rivit ner. Men om vi inte gör det så får vi stå ut med ett lidande som vi orsakar oss själva nästan hela livet.
Och min fråga till dig; är det värt det? Är det värt att må dåligt för att kallas smart? Är det värt att skada andra och sig själv för att kunna kallas intellektuell? Är det värt att följa världen när vi kan följa Himlen?
Vi har ett val. Vi har våra tankar, tvivlen. Vi har vårt huvud som allt som ofta kan säga till oss själva hur dumma och värdelösa vi är. Hur dåliga vi är. Det är där vi faller. Det är där som vi trampas ner av oss själva.
Men vi har nånting inom oss också som är gott. Jag tror inte att det är en slump att man mår dåligt när man tänker själv att man är värdelös. Depression och ångest är inget konstigt då. För det gör ont inom oss då. Själen smärtas. Själen skadas av de tankarna. Det är själen som får ta smällen i oss själva av vårat självförakt.
Så varför välja att lyssna på huvudet. På världen, som vill dra ner oss. Vi blir lärda att lyssna till våra egna tankar. Följa våra egna tankar. Vi blir lärda att följa världen.
Vi borde istället fokusera på att följa själen. Följa vårat samvete. Be Gud om vägledning i vår själ. Det är då vi bygger upp vår själ.
Och visst kan det göra ont att följa själen. Det gör ont att bygga upp, det gör ont att spika upp det som vi rivit ner. Men om vi inte gör det så får vi stå ut med ett lidande som vi orsakar oss själva nästan hela livet.
Och min fråga till dig; är det värt det? Är det värt att må dåligt för att kallas smart? Är det värt att skada andra och sig själv för att kunna kallas intellektuell? Är det värt att följa världen när vi kan följa Himlen?
Jag vill i alla fall välja att följa Himlen. Även om vägen kanske är svårare och jag måste be om hjälp dagligen. Så vill jag fortsätta må bra, fortsätta älska människor så vilkorslöst som det bara går. Och för det behöver jag följa Himlen, följa Gud, Jesus och Den Helige Anden.
Kommentarer
Postat av: allee
fint sagt! <3
Trackback
