thirstofthesoul

Vet inte om jag tidigare gjort ett inlägg om det? Kanske jag har, det kommer i perioder då jag tänker väldigt mycket på det. 

Jag vill jobba som psykolog/själavårdare eller psykoterapeut. Men det finns så galet många inriktningar. Jag väger mellan att utbilda mig inom mer "allmänt" med depressioner. Men mitt hjärta värker för autistiska. Egentligen så bara jag kan hjälpa människor så är mitt mål uppfyllt. Mitt stora mål i livet; faktiskt hjälpa och göra skillnad. Det har tagit lång tid för mig att acceptera att jag själv inte kan rädda världen från allt som är fel och orättvist, det är inte min uppgift. Det är Jesus. Men jag tror att vi alla har fått gåvor här i livet. Gåvor och talanger som är menade att användas. Inte till att hållas dolda hos sig själva. Utan att ge ut av, utveckla och använda för att hjälpa både sig själv och andra. 
"Ingen kan lysa upp hela världen, men man kan lysa upp någons hela värld" och sprider man det vidare och alla följer det så kommer världen tillslut va upplyst, det tvekar jag inte en sekund på.

Okej, åter till ämnet. (Jag vet att det där med röd tråd inte är min grej, sorry) 
Autism. Lite kort bakgrund om det är att autism handlar om en nedsatt förmåga att kommunicera med andra människor på olika vis. Även en slags "social inkompetens". Forskare och läkare vet inte varför det drabbar vissa, och det visar sig oftast tidigt på barnet. I förskolan ser man det nog lättast, då barnet håller sig undan från de andra och oftast inte utvecklas som de andra barnen.

Här där jag bor så har en ensamstående mamma ett tvillingpar(?) som är autistiska. De är nog lika gammla som mig tror jag. Det måste vara svårt för en ensamstående att ta hand om två autistiska barn och tonåringar. Det är ju inte "som vanligt". Det kan hända att de är rädda för fysisk kontakt, inneslutna osv. Det är starkt.
Träffade killen som har autism idag. Vi var båda ute och gick, så jag hälsade på honom. Hade gärna stannat o pratat lite med honom om inte mamma ringt och sagt att jag var tvungen att komma hem bums. 

Sån fin kille. Har träffat och pratat med honom o hans syster o mamma innan. De är så fina allihopa! Mitt hjärta verkligen värker när mamman berättar om hur det är. Hur dom har det. Det måste finnas något sätt att underlätta livet även för någon med diagnosen autism. Jag vägrar tro på att de bara ska få "stå ut". Liksom vi hjälper cancerpatienter och deprimerade så borde vi väl kunna hjälpa autistiska?

Just nu är jag galet ofokuserad. Så får väl skriva ett bättre inlägg om detta senare. När tankarna är mer samlade. När livet går mer på räls och när koncentrationen vill infinna sig. Men det är ett sjukt viktigt ämne. Och jag vill bara säga att innan ni skämtar om och kollar snett på funktionshindrade och autisktiska bl.a så tänk på att även de har känslor, ett liv, tankar och rädslor. De är inte tomma skal som är där för att roa dig. Som är där för att titta snett eller titta ner på. De är människor och precis lika värdefulla och bra som du själv. Vi har alla brister nånstans. Vare sig de är synliga eller ej.

Hare gött! Livet är för kort för att inte ta tillvara på människor.