Söt-gubbe och svagheter
Dagens godagärning: Var på stan litegrann med Z och E. När vi var påväg mot Halvars så stod en gammalgubbe bortvänd från sin rullator och stod nerböjd mot en dörr. Z gick fram o fråga om vi kunde göra nått för honom. Han berättade att han tappat ett gammalt mynt ner på trotoaren och inte kunde hitta det. Så jag o Z sitter o letar efter hans mynt. Efter mycket letande, påhejande av gubben och antagligen fått rätt många konstiga blickar så hittade Z den. Och det var en helt vanlig enkrona, bara lite gammal. Som tack fick vi alla tre varsin godis som han nog köpt till sig själv egentligen. Åh söt-gubben, för en helt vanlig krona liksom! Hur söt får man bli? Jag gillar människor.
Idag lyste solen och livet kändes rätt bra. Chillvärre.
Kanske har några av er fått den bilden av att jag försöker måla upp mig själv som en toppenperson o allt sånt? I så fall ber jag om ursäkt. (Och detta låter ju också helt fel..) Men iaf vill jag säga att jag är precis som alla andra när det gäller mycket. Jag har dumma sidor, jag har konstiga sidor, jag har svagheter och allt sånt. Sen är väl kanske inte det det man drar upp först o främst? Men det är nog kanske viktigt att jag gör det ändå. Bara för att visa att det är helt okej att man inte är bäst på allt, att man inte är nån super-människa. Du är bra ändå.
Det kan vara svårt att dra upp och tänka på sina svagheter. Man försöker helst gömma dom, fokusera på annat eller peka ut andras svagheter istället för att ens egna inte ska uppmärksammas.
Idag lyste solen och livet kändes rätt bra. Chillvärre.
Kanske har några av er fått den bilden av att jag försöker måla upp mig själv som en toppenperson o allt sånt? I så fall ber jag om ursäkt. (Och detta låter ju också helt fel..) Men iaf vill jag säga att jag är precis som alla andra när det gäller mycket. Jag har dumma sidor, jag har konstiga sidor, jag har svagheter och allt sånt. Sen är väl kanske inte det det man drar upp först o främst? Men det är nog kanske viktigt att jag gör det ändå. Bara för att visa att det är helt okej att man inte är bäst på allt, att man inte är nån super-människa. Du är bra ändå.
Det kan vara svårt att dra upp och tänka på sina svagheter. Man försöker helst gömma dom, fokusera på annat eller peka ut andras svagheter istället för att ens egna inte ska uppmärksammas.
På ett sätt är det väl bra, man ska ha det starkaste fokuset på det positiva, det tycker jag verkligen. Men ett steg närmare välmående och lycka tror jag är att faktiskt möta sina svagheter. Acceptera att dom finns för att sen jobba mot att förminska dom som inte fyller nått direkt syfte.
För att verkligen kunna möta sina svagheter behövs nog dock en rätt rejäl släng av skälvkänsla. Det kan va sjukt jobbigt att erkänna en del saker för sig själv. Och ännu mer för andra. Och då behövs det verkligen att man vet om sitt egenvärde. Att man, trots dessa svagheter, vet om hur otroligt bra och värdefull man är. Och hade man inte haft några svagheter så hade man ju inte varit mänsklig.
Jag har tränat mycket på min självkänsla. Och de allra flesta dar så känner jag ändå att mitt värde är detsamma, att jag är bra som jag är och kan leva med det jag inte är lika bra på. Men vissa dar kan min självkänsla också vara på botten. Här kommer dock några av alla mina svagheter och brister. Bara för att visa på att vi alla har dom, och om man vägrar se dom och bara kollar bort så kommer dom nån gång krypa på er. Nån dag då ni skulle behövt att ni vänt det till nått positivt. Den dagen har kommit till mig alldeles för många gångerk, så istället för att ignorera; gå igenom och förändra.
Några av mina svagheter/brister:
Du är finare än siden, sötare än socker och aningen vackrare än solnedgången. Förlåt.
För att verkligen kunna möta sina svagheter behövs nog dock en rätt rejäl släng av skälvkänsla. Det kan va sjukt jobbigt att erkänna en del saker för sig själv. Och ännu mer för andra. Och då behövs det verkligen att man vet om sitt egenvärde. Att man, trots dessa svagheter, vet om hur otroligt bra och värdefull man är. Och hade man inte haft några svagheter så hade man ju inte varit mänsklig.
Jag har tränat mycket på min självkänsla. Och de allra flesta dar så känner jag ändå att mitt värde är detsamma, att jag är bra som jag är och kan leva med det jag inte är lika bra på. Men vissa dar kan min självkänsla också vara på botten. Här kommer dock några av alla mina svagheter och brister. Bara för att visa på att vi alla har dom, och om man vägrar se dom och bara kollar bort så kommer dom nån gång krypa på er. Nån dag då ni skulle behövt att ni vänt det till nått positivt. Den dagen har kommit till mig alldeles för många gångerk, så istället för att ignorera; gå igenom och förändra.
Några av mina svagheter/brister:
- FEG som en gris. Inte i allt. I en hel del är jag rätt modig. Mitt problem kommer till när jag gillar någon killer lite mer. Då är jag en riktig fegis och tomat, minst sagt. Surt äre.
- Sjukt dålig på att hållla en RÖD TRÅD, både när jag skriver och när jag snackar. Är verkligen sämst på det. Fick nått häfte som skulle lära en det när jag gick i femman. Jag slängde det och fortsatte på som vanligt.. Dumt gjort..
- ENVIS, har jag väl bestämt mig för en sak, eller om jag anser att något är orättvist. Då ger jag mig inte förrän det blir ändring på det. (Vilket i mångt och mycket kan vara en bra sak. Men ibland kan det gå lite till överdrift.)
- TAR ÅT MIG som en tvättsvamp. Det folk säger eller gör mot mig. Det liksom sugs in i mig, sen kan jag gå och älta det i månader och år. Helt sjukt. Så är vi nog alla till viss del. Men jag kan ibland fortfarande må dåligt över nån liten kommentar som nån slängde ur sig för nio år sen liksom.
- BESLUTSÅNGEST så det skriker om det. Kan verkligen inte fatta beslut. Det har dock blivit lite bättre, förr kunde jag knappt välja vilka strumpor jag skulle ha på mig liksom.
- MISSNÖJD. Rätt ofta kan jag känna mig missnöjd med min kropp och min personlighet. Tänker att fy vilken jobbig människa jag måste vara. Påfrestande och konstig. Sen rätt ofta är jag sjukt missnöjd med min kropp. Tänker att vem i hela världen skulle vilja ha mig? Men det jobbar jag på! Och såna tankar är nog tyvärr sjukt vanliga..
Du är finare än siden, sötare än socker och aningen vackrare än solnedgången. Förlåt.
Kommentarer
Trackback
