Blir uppdragen ur mörkret, om igen.
(gammalt inlägg där jag upptäckte att man inte kunde läsa vad som stod, så gör ett nytt försök)
Jag blir uppdragen ur djupet varje gång jag faller. Det enda jag behöver göra är att förtrösta på Herren, och det är
gott. Jag har varit lite på gränsen i veckan. På gränsen till återfall i ångesten och deppen. Utan nån riktig anledning.
Men ibland så prövar livet en. Jag har varit sjukt arg på Gud denna veckan. Frågat varför och om han inte lovat
att vara med mig.
Svaret fick jag idag. Undertiden som jag lyssnade på Switchfoot - The Beautiful Letdown(lyssna på den!) och strofen:
That I don't belong here (I don't belong)
I don't belong here (I don't belong)
"That I don't belong here (I don't belong) I don't belong here (I don't belong) I will carry a cross and a song" Precis där så vände jag mig om och såg rätt in i en strålande och bländande sol. Precis där och då kände jag inom mig
att jag hör inte hemma här -liksom jag skrivit tidigare- utan mitt hem är i Himlen. Allas vårat hem är i Himlen.
Vi är pilgrimer med ett uppdrag. Men vi är invandrare i den här världen. Men det blev så galet tydligt för mig då.
Jag är aldrig ensam eller bortglömd. Det är ofta de känslorna som drar ner mig. Bortglömdhet. Bekräftelse som inte infinner sig osv. Men där och då så kändes det som att jag såg in i Himlen, såg in i mitt hem. Och jag kände att vad människor eller världen än gör mig, så är det förtröstan på Jesus som kommer leda mig genom livet.
Nu ska jag försöka mig på en liknelse.
Om en träd rasar så låter det, eller hur? Men om ingen är där och kan "fånga upp" ljudvågorna, så menar vissa att lätet inte finns. Och visst, jag fattar tankesättet. Men det gör ju inte skillnad på att ljudvågorna faktiskt finns där.
Även så att om någon står 100m bort och vinkar, men du står bortvänd, så är det ju faktiskt så att personen fortfarande vinkar. Även fast du inte ser det.
Så tror jag att det är med Guds kärlek. Den finns alltid där. ALLTID. Men står jag bortvänd eller utom hörhåll. Då är det så lätt att jag missar det. Även fast den alltid finns där. Detta blev väldigt kluddrig och allt möjligt, men så blir det ibland!
"Det kan aldrig bli fel, bara lite galet. Och vad gör det? Gud älskar oss ändå!" - Jan Sköld
